Bangladesh here I come!
Med handen på hjärtat så måste jag erkänna att det känns rätt "kymigt" i magen. Det är inte samma yihaaa-känsla som när jag och mr K packade väskorna för att åka till Gran Canaria. Det är som om jag har något som lever i min mage. Ni som sett Alienfilmerna och tror er veta vad det handlar om kan sluta spekulera. Jag vet att det är ovissheten som gnager, ovissheten om vad som väntar, förväntas och vad jag kommer att mötas av när jag väl är framme. Brukar inte vara en "harapalt" men nu känns det som om jag provat på den livserfarenheten med.
Hur det nu än låter här på bloggen så tror jag att detta kommer att bli en underbar resa och jag tycker att det är en riktig ynnest att få vara med om detta att stå öga mot öga med en helt ny kultur. Kommee att sakna dem där hemma och sakna att få lite "ensamtid" ni vet den där tiden då "malish" är "malisch" och jag får tycka om mej precis som den jag är...
