Dr Westerlund
Jag har så länge letat efter Dr Westerlund dvs. en blomma som både min farmor och mormor hade då jag var liten. När man gnuggade på bladen eller stötte till blomkrukan så spred den en svag doft av citron. De flesta av den äldre generationerna nickar igenkännande då jag pratar om den blomman och trots att så många har " Westerlundare" hemma i sina fönsterkarmar verkar det snudd på omöjligt att kunna köpa ett eget exemplar ute i handeln. Märkligt, men så är det!
Så döm om min förvåning när jag gick in i byns blomsterhandel och det första jag kom in var Dr Westerlund. Jag kunde bara inte låta bli utan gick lyriskt fram och sträckte nostalgiskt fram min ena hand och gnuggade på de gröna, krispiga bladen som genast avsöndrade en frisk doft av citrus och jag insöp doften av barndom. När jag en liten stund senare lämnade växthuset hade jag en brun papperspåse i handen med en alldeles egen Dr Westerlund som nu sprider en väldoft i mitt lilla blåa hus på grönan.