It´s raining men...
Mr K hade av någon underlig orsak lovat sin bror att följa med på en fisketur i Lillarmsjö. Varför vet jag inte men han kunde tydligen inte tråckla sej ur det eftersom han blev tvungen att fara. Själv hade jag bestämt mej för att koppla hunden runt midjan och gå på en promenad. När vi passerat byns centrum såg jag tre personer som stakade sig fram på rullskidor från Agnäshållet. Hunden som inte sett något liknande spektakel vart rädd och började skälla som en galen jycke. Efter en stund så kom det fler och fler rullskidoåkare ja, det verkade som om rullskidor är det vanligast som finns runt Bjurholms gator så jag vek av mot älven så hunden skulle få ro i sinnet. När jag kom ner till Öreälvsleden så började regnet att ösa ner och då menar jag verkligen ösa ner. Jag hade problem att se genom mina igenimmade och regnvåta glasögon så jag hajade till då det kom en cyklist genom skogen. Hann inte riktigt med att se honom genom lövtunneln då det regnade så ymningt men jag uppmärksammade att han hade en nummerlapp på magen. När det efter några sekunder kom två numrerade cyklister till klickade det till i mitt huvud. Hade inte Kerstin på jobbet nämt något om multisport? Hennes son skulle vara med i en tävling medan hon skulle vara och springa tjejmilen i Stockholm. Jo, så var det och här går jag för en gångs skull nere vid Öreälvsleden och sabbar alltihop. Varför hade ingen skyltat om det här jippot? Tror multisportare verkligen att normala människor kollar upp om det pågår någon multisportstävling där man bor? Öh, skulle inte tro det!
Helt plötsligt kom det en hel hög cyklister genom skogen. Det var som låten: It´s raining men! Halleluljah it´s raining men! Men det här var definitift inget halleluljamoment det var illa, hemskt och oönskat. Kastade mej mot ett crossspår som ledde upp från Öreälvsleden för att slippa eländet men kanade omkull på den leriga vandringsleden och gled tillbaks ned mot Öreälvsleden och alla cyklister. Där låg jag lerig, dyngsur och omringad av cyklande män med nummerlappar mitt ute i ingenstans och det enda jag ville var att alla skulle försvinna så jag skulle kunna gå hem i lugn och ro och ta en dusch. Ringde och nästan grät till Mr K men han satt i Lillarmsjö och fiskade i solens sken. När han hörde om mitt dilemma ringde han mor och far som kom och hämtade mej med muntra miner.
Helt plötsligt kom det en hel hög cyklister genom skogen. Det var som låten: It´s raining men! Halleluljah it´s raining men! Men det här var definitift inget halleluljamoment det var illa, hemskt och oönskat. Kastade mej mot ett crossspår som ledde upp från Öreälvsleden för att slippa eländet men kanade omkull på den leriga vandringsleden och gled tillbaks ned mot Öreälvsleden och alla cyklister. Där låg jag lerig, dyngsur och omringad av cyklande män med nummerlappar mitt ute i ingenstans och det enda jag ville var att alla skulle försvinna så jag skulle kunna gå hem i lugn och ro och ta en dusch. Ringde och nästan grät till Mr K men han satt i Lillarmsjö och fiskade i solens sken. När han hörde om mitt dilemma ringde han mor och far som kom och hämtade mej med muntra miner.