Tänka att...

ett telefonsamtal kan göra en så glad. Pappa ringde innan jag skulle på arbetspass nummer två mellan 17 - 20 och informerade att sängarna hade kommit. Alltså kan mr K koppla släpet bak volvon och ta hem sängen redan i morgon. I och för sig så hade han ju kunnat ta hem mor och fars säng först men de sover ju lika gott i stugan så jag tycker att de kan få vänta. Dessutom så plingade det till i min mobil och jag hade fått ett SMS där det stod att de nya  sängkläderna kunde hämtas på Lilla skafferiet efter klocka 16:00 så jag tror att världen "synkat" ihop sej till min fördel. Mamma förlåt men ett omen är ett omen och de ska man inte förringa.

Det var ju synd att inte sängen var på plats när husspekulanterna var och tittade på huset och fick möta ett ekande, tomt sovrum men man kan ju inte få allt hur skulle man då förbli ödmjuk?

...gardinerna ser svarta ut men de ÄR purpurfärgade...


...den vita spegelhyllan och fondväggen som jag är så otroligt förtjust i...

Bilderna gör inte rummet rättvisa och inte gör rummet bilderna  rättvisa men det struntar jag i för i morgon så får jag slutresultat och dessutom provsova i mitt nya sovrum. Å, ni snusktanter där ute som skrockar framför datorn ni misstar er för i morgonkväll är det sängen och inte mannen som har största möjliga prioritet. Fast egentligen så är det ju mr K som har största "prio" för efter att ha legat i så och fått sova så dåligt så bör eller rättare sagt skall han ju ha rätt till att få sova ut ordentligt...
3