Oktoberlivet
Så var första veckan i oktober gjord och jag är så glad över att ha kunnat jobba trots att jag fick ett bakslag med ryggen och fick vara sjukskriven sista veckan i september. Är fortfarande som ett "långsamtgående fordon" som gör mej frustrerad då jag vill att det bara ska "svischa till" när jag gör det men kämpar på med mina "flaxande" små höstp för att bygga upp ryggen och tycker att Lustigbacken är ett bra promenadmål som dessutom bjuder på en otroligt vacker vy över Överälven.
I övrigt "rullar livet på" och jag tycker att allt går så himla fort. I veckan som var fick jag skrapa is från bilens rutor när jag skulle köra till jobbet. Det är lika chockerande varje år att komma ut och mötas av en igenfrostad bil trots att jag är fullt medveten om att vintern är i antågande. På något konstigt sätt är jag ALDRIG förberedd på det. Det är samma sak när det gäller kläderna. Varje år blir det till att rota fram mössor, pannband, tjocksockar och vantar i vild förtvivlan för att inte frysa. Kan det vara förnekelse?
🍂 ❄️ 🍁